Arbetsmoral

Jag vet inte om det bara går att skylla på våren, och att man hellre vill vara ute än inne, men min arbetsmoral är extremt låg för tillfället. Jag känner mig som en kille. Ni vet, snackar mycket, lyckas se extremt busy ut med rynkade ögonbryn framför datorn, och presterar ett minimum. Samtidigt som jag kommer undan av något slags gammalt förtroendekapital, ett slags "Julia-är-ju-alltid-så-duktig"-uppfattning. Jag presterar extremt dåligt under allt annat än press, som att jag anpassar mig till tempot och bara sackar av så fort det blir lite lugnare. Just nu är det mesta av mitt kundjobb gjort och vad som återstår är minst lika viktigt, men inte lika bråttom. Jag har en massa långsiktiga utvecklingsfrågor att ta tag i, och jag får inte riktigt arslet ur. De flesta anser mig nog vara strukturerad, men ingen vet vilket extremt kaos som döljer sig bakom en någorlunda städad yta. Skärpning. Nu måste jag ta tag i den här dagen!