Beware of the cracks

Vår innebär återträdande in i cykelsäsongen, och plötsligt är jag inte ensam i cykelbanorna längre. Vi är många som slirar runt i gruset som ännu inte blivit bortsopat och tävlar om att komma först till rödlysena. Jag har ingenting emot att dela cykelstråken med andra, däremot finns det syner som jag gärna velat slippa. I dessa low cut-tider ser jag alldeles för många alien eyes, peacemärken, eller helt enkelt klykor, för att kunna sova gott på nätterna. Vem vet inte att byxorna glider ned när man sitter ned och lutar sig framåt, och borde det inte tillhöra normalt vett att låta bakomvarande cyklist slippa synen av vinterblek stjärt? Tiden då det bara var gubbar med gällivare som visade klykan, är long gone och jag önskar att jag slapp alla dessa stjärtar som första syn varje morgon.

Annars har det inte snöat igen, men väl haglat. Det var konstigt väder igår med sol och hagel på samma gång. Jag räknar det som snö nummer tre och hoppas att det ska vara nog snart och bli vår på riktigt. Idag var det förvisso soligt men blåsigt som satan. Jag satte mig med en bok och en kaffe på en uteservering och njöt lite i solen. Var tvungen att ta en cig ur ett gammalt paket som jag hittat i en handväska från i somras. Inte för att jag var sugen, men bara för att det liksom passade in. Det var skitäckligt. Torr och sträv och jag skämdes inför alla andra som satt där och inte rökte. Fimpade ganska snabbt, tror inte jag är en dagstidsrökare ändå. Iallafall när jag inte är på semester.