Silikonbabyn

I tider då folk i min omgivning skaffar akrylnaglar, sprayduschad solbränna och lösbröst, skaffar jag mig en låtsasbaby. För när jag går där och drar den trendriktiga trehjuliga Urban Jungle-barnvagnen, är det naturligtvis ingen som ser mig som inte tror att lillkillen däri tillhör mig och fötts ur min kropp. Och jag kommer på mig med att kritiskt granska såväl modellen på andra barnvagnar som innehållet däri och ständigt kommer jag till slutsatsen att min baby är den sötaste och min vagn den snyggaste och mest manövrerbara. När jag granskat färdigt barn och barnvagn vandrar min blick uppåt och jag hinner såväl konstatera att mamman bakom handtaget ser ovanligt fräsch ut för att nyss genomgått en förlossning, som att hon nog inte blivit av med alla graviditetens extrakilon. Är personen bakom vagnen en man, känner jag hur jag sträcker på mig och lite snett blickar ditåt. Jag kan ju inte ge honom den vanliga flirtiga behandlingen, jag ska ju föreställa småbarnsmamma och givetvis har jag en egen snygg och fräsch småbarnspappa därhemma i den nyrenoverade fyrarummaren. Jag ser honom glida omkring på de välbonade trägolven, han har välsittande jeans och en slapp t-shirt som spänner åt över bröstet och överarmarna. Det doftar av den orientaliska grytan han har sjudande på spisen och brödet i ugnen är snart färdiggräddat. Det är därför han har grythandskar på händerna när han möter mig och vårt vackra sovande barn i hallen. Han behöver bara kasta en blick på mig för att förstå vad jag vill och jag stryker honom över det solblekta rufsiga håret samtidigt som… Med ett galltjut väcker Dylan mig ur mitt dagdrömmande och jag återkommer till verkligheten när jag ser att jag kört över en trottoarkant och sånär vält vagnen. De andra, mycket trendiga och framförallt riktiga, mammorna ger mig kritiska blickar och jag känner mig för ett ögonblick naken och avslöjad. Det är väl helt uppenbart att den här tjejen utan koll på tre små hjul, inte kan ha fött ett liv till jorden. Och de där små tuttarna duger väl knappast till att amma med! Men så lyckas jag efter lite famlande i vagnens fack hitta nappen och efter några meter tystnar Dylan och jag känner hur min självsäkerhet återvänder. Jag struttar vidare med vagnen på väg hem till min syster för att återbörda hennes baby. Nu har jag varit vuxen i flera timmar och konstaterar att om andra får ha silikonbröst, kan väl jag få ha mig en silikonbaby.