Slumber party

Vad härligt det är att få vara lite pubertal ibland. Över en Fidel Castro härom veckan kom Stella, Lina och jag på hur mycket vi saknar vårt fjärde hjul som svikit oss och flyttat ned till Göteborg. Så genom snabba sms beslutades att nästa helg skulle vara en tjejhelg hos Lina som passande nog skickat iväg Jensa på grabbhelg. Han skulle dricka whiskey med pappa och bror i fjällstuga. Vi planerade mjukisbyxor, svullande, rödvin och prat inpå småtimmarna i lägenhet i City. Samma tanke, olika utföranden. Så vi laddade med rödtjutsdunken, handlade omåttliga mängder glass och chips och väntade in Sannas tåg på fredagskvällen. Stella dök upp direkt från jobbet och jag bytte jeansen mot mjukisarna. Tyvärr hade vi haft vår stora kundfest på jobbet kvällen innan, och trots att jag tyckt mig ta det ganska lugnt, hade jag tydligen fått i mig en del gratissprit ändå, och var allt annat än pigg på fredagen. Så efter några timmars härligt prat under fläkten i köket (de med vin, jag med vatten), var jag tvungen att lägra soffan. Somnade sakta in till sorlet av mina bästa vänners prat i köket... Och vaknade någorlunda utsövd vid halv tolv och återupptog snackandet. Men somnade igen på soffan lite senare, innan vi gjorde i ordning madrasserna på golvet och somnade i en liten hög (eller njae, på rad snarare) vid fyratiden.

Nästa morgon vaknade jag ganska utsövd och bakade scones till mina tjejer. När de vaknade till doften av nybakat (det bor allt en liten husmor i mig ändå), dukade vi upp världens frukost och drack kaffe till candle lights. Tittade ut på den regniga Regeringsgatan och tyckte att livet kändes rätt gott ändå. Vi kom ut ur lägenheten tillslut och tog oss mot Kulturhuset för att insupa lite kultur. En sväng på stan var planerad efteråt, men i det ruggiga ösregnet fick vi klaustrofobi av alla horder med människor och tog bara en latte på ett litet öde fik, innan vi tog oss tillbaka till lägenheten utmattade av dagens bestyr. Av med blöta jeans och ned i mjuka fleecebrallorna igen. Och så middag, rödvin och mera prat. Gitarren åkte fram och låttexterna som vi brukar hamna i efter några glas. Blind Melon "All I can say is that my life is pretty plan... No rain". Majsan, vi saknade dig då. Skrev ett litet brev. Kan du skicka din adress? Sen övergick vi till piano och dans innan vi återgick till gitarren och tillslut landade i soffan igen där blandade grogg när vinet var slut. Och sen krypa ned på madrassen för att somna framför en film.

På söndagsmorgonen började helgen lida mot sitt slut. Fick lite tonårig ont i magen över att det roliga var över, men när jag lämpat Sanna vid tåget, kände jag mest bara värme och kärlek och gratulerade mig själv till att ha sådana härliga vänner att 48 timmar non stop känns för lite. Nu är nivån återställd och jag klarar säkert någon månads distans tills vi gör om det igen. Vi hann iallafall med några vitala saker under helgen, förutom frossande i Rocky Road. Så som att översätta Baby got Back ("I like big butts") till brittiska ("I raaaather prefeear full size posteriors") och införa nya stridsrop ("SARUMAAAN!").

Oj, vad jag somnade gott i min egen säng igår kväll. Har nog fortfarande inte riktigt återhämtat mig från all glass. Men leendet sitter kvar. Love.