Oslo

Dagarna försvinner med en rasande fart nu på våren, och då var det visst måndag igen. I helgen var det långhelg igen och jag passade på att klämma in mitt livs första norgebesök. Min bror har nyligen flyttat till Oslo, så jag tog med mig min J för att fira 17 maj. Vi tog tåget dit på onsdagsnatten. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Mitt livs största talang måste vara min förmåga att kunna somna varsomhelst närsomhelst. Nu var vi dessutom två med samma förmåga. Med varsin kudde och ögonmask, samt varandra som stöd, sov vi gott hela natten, med tågets dunkande som sövande monoton melodi. Anlände ganska utvilade nästa morgon, och påbörjade finklädda dagens firande med champagnefrukost. Vi tillbringade sedan dagen på staden, bland mängder av folkdräktsklädda män, barn och kvinnor och jag kunde inte låta bli att undra hur våra grannar kan vara så mycket bättre på nationaldagsfirande än vi svenskar. På kvällen grillade vi ute ett stort gäng och spisade vinylskivor på bärbar gammal grammofon.

Två dagar blev det i Oslo och när vi kom hem hade vi fortfarande lite av helgen kvar. Det blev en traditionell lördagskväll på stan, med medföljande traditionell söndagsseghet dagen därpå. Men med hjälp av lite potatisgratäng, dvd-film och soffmys, kändes det ändå som ett bra slut på en bra helg. Och nu, nya tag på en ny vecka. En vecka utan varken halvdagar eller ledigt. Jag biter ihop....