Because I'm worth it

Är det inte lite lustigt att alla alltid tycker att de är speciella? Själva ordet speciell förutsätter ju att man inte är som alla andra. Och kanske är alltså alla speciella. Men vem är då vanlig? En kväll i toakön på Berns för ett tag sen hörde jag följande kommentar från en tjej till sin kompis: "Fan Karin, jag liksom känner att vi är så himla mycket bättre än alla här".
Jag fnissade till lite, dels för att det ju var en ganska über kommentar att fälla, men också för att jag kände igen mig. Hur många gånger har man inte känt att jag och mina tjejer liksom är lite bättre och lite snyggare än alla de där andra tjejerna i baren. Det är kanske mest de som känner oss som verkligen förstår hur bra vi är, och att vi egentligen är för intelligenta för att beblanda oss med hårdsminkade pumor på krogen. Men hur snygga vi är borde väl ingen någorlunda nykter människa kunna undgå att se. Lite bättre än alla andra på stället alltså. Och värda det allra bästa, vare sig det är shampoo eller lyxigaste ragget...